Oj tiden rusar iväg.

Som jag skrev i tidigare inlägg så opererade ju Leo sin tass, och det har läkt fint.

I lördags så spräckte han klon på ena sporren så pulpan kom ut och klämdes, så i måndags fick den lille stackaren opereras igen. Den här gången tog de bort nästan hela klon, och så är väl tanken att pulpan ska dra sig tillbaka, och en ny klo ska växa ut.

Som tur var så var mamma här, eftersom Max var i polen när det här hände, så jag hade världens hjälp, vilket visade sig behövas, eftersom den lille fick en snedtändning av det lugnande han hade fått, så han var inte ett dugg lugn, utan hyperaktiv i ett dygn, så det blev inte en sekunds sömn.

Men mamma var en ängel, hon hjälpte till så himla mycket, utan hennes hjälp så skulle jag nog ha blvit tokig.

Men det var synd det hände, eftersom helgen inte alls blev som jag hade tänkt mig att den skulle bli, men jag är så glad att hon kom och hjälpte mig!

Igår gick Max på sin första natt av de 10 nätter han ska jobba, så i 10 dagar kommer vi gå om varandra, han börjar kl 22 och jag slutar 22 och är hemma 23. Synd, men men...