Oj vad jag är dålig på att skriva :S

Men det har faktiskt inte hänt så mycket sedan sist, jag har varit i skolan, jobbat och sedan är det inte så mycket mer som hänt.

Igår låg jag med migrän i stort sett hela dagen, hade inga migräntabletter hemma så jag fick nöja mig med treo, men jag överlevde och här är jag :).

Idag är det morsdag, mamma fick ett kort av mig och Sofia redan i fredags, ska se om jag kan få in bilder på det via mobilen sedan, hon verkade bli glad i alla fall.

Så nu måste jag börja införskaffa mig mer saker tillkortskapande, synd att allt ska kosta pengar och det är just pengar man inte har när man är fattig student.

Är fortfarande arg och ledsen över vad som hände igår.

Igår när jag och Lidia var på väg hem så gick vi förbi en skola och vid ett av cykelställen så satt det en liten flicka i 10 årsåldern ihopkurad bredvid en vält cykel, vi stannade till och frågade hur det var och hon var jätteledsen och efter lite samtal så kom det fram att tre äldre barn, 2 flickor och en pojke hade knuffat henne, vält hennes cykel och kallat henne för fula namn. Hon berättade också att hennes föräldrar pratat om att de skulle byta hennes namn till ett mer svenskklingande namn för att hon skulle få det lättare i skolan (hon såg ut att vara från sri lanka typ).

Det kom också fram att det var inte första gången det här hände och hon ville inte säga vad ungjävlarna hade sagt men man kan ju gissa...

När vi pratat en stund, hjälpt henne upp med cykeln och tröstat och hon skulle cykla hem och vi fortsätta hemåt så fick vi varsin stor varm jättekram.

Lilla gumman, jag hoppas så att hon får hjälp och att skolan får veta vad som hänt, de får väl skicka ut personal dit när eleverna ska hem. De där ungarna som gjort så mot henne gick inte ens på den skolan, utan på en annan skola.

Jag är så förbannad, och det var tur för de små satungarna att de inte var kvar då vi kom igår, då hade de inte fått det roligt, är det något jag inte kan tolerera så är det ungar som gör så mot andra barn.

Jag hoppas de små djävlarna får det straff de förtjänar och det spelar ingen roll om någon kommenterar detta inlägg med "ja men barn som mobbar har ofta med sig problem hemifrån/från sin skola/osv". Det ger jag blanka fan i, det spelar ingen roll vad man har med sig i bagaget, vissa saker gör man bara inte och det är ALLTID oacceptabelt.

Efter jobbet i fredags så gick jag hem, snabbpackade och satte mig sedan på tåget till Härnösand, min snälla mamma hämtade mig i Sundsvall så jag slapp gå från tågstationen till busstationen så sent på kvällen + att vi fick en timme extra att umgås :).

Det blev ett snabbstopp på mcdonalds i härnösand och sedan hem till mamma och äta och bara slappa och sedan i säng.

På lördagen var det pissväder och mamma skjutsade mig till Ida som fyllde 30, och jag tror det är år sedan jag ätit så god mat som jag gjorde den dagen, ALLT var verkligen supergott, Tack Ida för all god mat och för att jag fick se dig en sväng!. Där fanns också gamla klasskompisar som Anette och Linda - kul att se er också tjejer!!!!

Och på söndagen var det dags att åka hem, hade gärna stannat lite längre, så man hann träffas lite mer.

Nu är det tisdag, igår jobbade jag och nu är det snart dags för skolan, känner mig ganska oengagerad men så är det väl emellanåt :)

 Kortet helt utvecklat:

Kortet vikt en gång.

Den övre texten säger : 34 år sedanvi träffades första gången... jag kommer fortfarande ihåg dina gröna naglar :).

Och den undre texten säger : Tur att min bror har så bra smak, han ksaffade mig nästintill en syrra. Du är bara bäst!

Kortets baksida då det är stängt.

Kortet från framsidan - klart

Känner mig totalt kraschad, är dyng risig och jag vet inte om det är förkylning eller om det är pollenallergi, även om jag starkt misstänker att det är det senare. Det brukar ju visa sig på samma sätt som en ordentlig förkylning.

I vilket fall så mår jag rätt risigt och ont i exakt hela ansiktet och sjukt täppt.

På extra jobbet är det bara bra, alla barn är så söta, personalen trevliga och jag trivs verkligen, även om jag fortfarande har mycket kvar att lära mig, om deras rutiner osv. Det tar td, men det kommer sakta men säkert :)

All annan övrig tid så håller jag på att skriver på min fackuppsats där jag vill ha reda på teckenspråkets betydelse för hörselskadade barns identitet. Men känns just nu som om jag mest är förvirrad och kommer ingen stans, möjligtvis kan det bero på trots då jag tycker det är en tråkig uppgift.

Ett kort som jag gjorde till Sofias kompis Pernilla som fyllde år. Och som vanligt får jag be om ursäkt för att bilden är lite suddiga och dåliga eftersom jag tar dem med min mobil, som inte är den bästa att ta bilder med

Här är framsidan

Och insidan:

Tänker på framtiden, på de planer man har, och vad som eventuellt kan dyka upp i ens liv, och det gör så ont att pappa inte är här.

Nu har det gått tre år, 4 födelsedagar, och det gör inte lika ont hela tiden som det gjorde då, men ibland kommer det, som en stor käftsmäll och slår undan benen på en, och det gör så ont i bröstkorgen att man tror att man ska dö av smärtan.

Konstigt egentligen att saknad kan göra så fysiskt ont i kroppen.

Oftast går det bra, döden är en del av livet, och det liv pappa hade de sista veckorna av sitt liv var inte värt att leva. Man ska inte behöva ligga medvetslös, inte kunna hosta bort slemmet och kämpa för att andas, men ändå känna sådan smärtaatt man skriker när det är vändning, så för hans skull var det bäst att få lämna livet.

Och jag menade det jag sa till honom, att för mig och Sofia var det okej att han gav upp, vi skulle klara oss.

Och det gör vi, men när jag ser på vänner och bekanta som gifter sig, får barn, så inser jag att det är sådant pappa aldrig får vara med om. Och då det händer mig och sofia så kommer vi inte heller ha någon från pappas sida av släkten med oss, för det finns ingen.

Mina barn kommer aldrig få lära sig om Mahagma som bor i källaren (mamma, Sofia, kommer ni ihåg det?), eller att man får ormtunga av kaffe, sådana saker som pappa gjorde med oss och skulle göra med sina eventuella barnbarn.

  <3

Jag brukar aldrig vara med i sådana här tävlingar, men det här vill jag jättegärna vinna, eftersom jag precis börjat pyssla med att göra kort och sådant.

http://lillblommanskapar.blogspot.com/2011/03/75000-besokare-det-ska-firas.html

Så håll tummarna för mig!!!!