Just när jag tragglat mig hem i folkmassorna på tunnelbanan, via fältöversten och lite shopping så skulle jag äntligen kliva av lidingöbanan hemma, jag hann gå ca 5 meter innan jag hör världens brak bakom mig.

En äldre man ramlade inne i tåget på väg ut och slog huvudet någonting, detta resulterade i mycket blodvite och allmän förrvirring ett tag.

Vi satte farbrorn på bänken i väntkuren och jag sträckte fram de rena näsdukarna jag hade i väskan, något var vi ju tvungna att torka det rinnande blodet med.

Jag gick hem, plockade med mig en flaska vatten, hushållsrullen, plåster, kompress och sax, tänkte att något får vi väl alltid andvändning av.

Ambulansen som var efterringd kom aldrig och på 112 hävdade de att de aldrig fått något larmsamtal, konstigt då både tågchauffören och minst en passagerare ringde, så det slutade med att vi ringde färdtjänst. Då hade vi fått stopp på det mesta av blodflödet men det behövdes sys. Sedan ska man ju alltid kolla upp huvudskador, och speciellt om man är 75 år gammal och sjuklig.

Hoppas du mår bättre snart lilla farbror.

Och 2013-01-02, kl 02:25 fick jag svar från Lidingöbanan Official    

svar: Vi får hoppas att det löste sig för lille farbror!

De var ju inte snabba, men gulligt att de svarade iaf ;)